La playa


Söndag, 10/01-2014 - Edvin


Denna historia tar sin början där Kalles tar slut. Jag, Edvin, ska alltså berätta för alla er hur fortsättning lyder, så spännfast säkerhetsbältet och håll i haten.


Denna historia tar sin början i CTC Trainstation i Goa. Vårt tåg mot la playa lämnar om dryga timmen och jag avnjuter lite stekt ris med gurka. Förbi min plats i väntperrongen går en kuvad man med en skräckinjagande ilsken blick. Det tar inte lång tid efter han har hunnit sätta sig på golvet som det blir ett himla gormande. Jag förstår ganska snart att roten till hans ilska är jag och han illustrerar ganska tydligt hur han vill misshandla och döda mig på olika sätt. Mannen är nog väldigt duktig på levande charader tänkte jag samtidigt jag märkte att alla människor som har hindu som första språk börjar allt mer se ut som terminators, redo för att terminata mig vilken sekund som helst. I grevens tid kom min förstärkning i form av kalle. Han täckte mig medan jag tilltog en strategiskt reträtt. Tyvärr blev aldrig våran planerad mot offensiven genomförd på grund av att vårt tåg var så ila tvungen att börja rulla söder ut.


Efter en natt sömn och en taxi färd är vi till sist framme i våran bungalow vid stranden Arambol. Till våran förvåning upptäcker vi att stranden är till störst del ockuperad av ryska hippies och indiska män som smyg tar bilder på det motsatta könet. Detta påverkade dock inte värmen eller havet som var fantastiskt härligt.


Efter några dagar kommer även Luke och Charles, våra vänner sen tidigare äventyr. Det tog även med sig lite mer folk som de i sin tur kände från liknande äventyr. Detta blev vårt sällskap under nyårs firande på stranden. En nyår likt många tidigare, höga förväntningar men en besvikelse på morgonen dagen efter.  Jag hade i alla fall lite kul.


Tiden gick förvånansvärt fort när man inte tog tillräckligt med sol skyddskräm och badade med lite runda ryska män i string. Helt plötsligt var det den andra januari och då började vi våran SSI open water kurs. Vi satte oss på våran på tok för kraftig men roliga moppe och satte kurs mot bassängen. Här var tanken att vi skulle lära oss viktiga färdigheter som krävs av dig som dykare. I en av övningarna skulle snyta ut vattnet ur din mask så hårt du bara kunde. Problemet var bara det att både karl och våran lärare var väldigt täppta i näsan så efter uppdraget blivit slutfört flöt det runt en och annan kråka som alla under utan kunde beskåda och begrunda. Två dagar senare sändes vi ner i det stora blå och gjorde till en början samma övningar. Men vi slutet av dagen dök vi vid en 60 års gammalt vrak som transportera järnvägsräls från England. Vi ångrade inte en sekund att vi hade bestämt oss för att ta licensen efter vi hade nått ytan.


Båda av oss klara provet och jag kan glatt meddela att vi är godkända dykare. Efter en kort firande på kvällen i form av god fisk gick vi tillsängs. Dagen efter gick ett gäng av oss som lärt känna varandra till en sötvattensbäck. Där träffade vi ett antal hippies som geggade in sig i lera och självklart fick man vara med på deras resa tillbaka till tre års åldern. Det var faktiskt rätt härligt och jag tackade moderjord för den fina leran innan vi begav oss tillbaka.


Samma kväll hade vi en nattbus till Mumbai som vi där ifrån skulle ta tåg till Varanasi.

Vi sa hej då till våra vänner och särskilt  Charles och Luke som vi nu umgåtts med ett längre tag.


Nästa dag efter en väldigt skakig bussresa kom vi till Mumbai och spendera dagen med lite sightseeing innan tåget avgick igen mot Varanasi. Nu väntar oss en sträcka runt 700 km öster ut innan vi når Calcutta...


Ha det bra så länge

/Edvin




PS: Ni som fortfarande inte följer oss på Instagram, gör det. Så här lyder vårt namn:

flyktfrancharter


Här är desutom lite bilder vi glömt lägga up!






comments powered by Disqus