Songkran, Jonseredsutopi och Kambodja

Fredag, 19/04-2014


Glad Påsk! Hoppas att ni har det bra, ligger mycket och äter choklad. Lärde mig för ett par dagar sedan att påsken inte bara kommer från Kristendomen utan också från firandet av fertiliteten. Tydligen där de glada kaninerna kommer in. (Jag har ingen säker källa, tro vad ni vill)


Själv firar jag det genom att ta det lugnt själv på ett guesthouse och äta nötter. I värmen är choklad ingen bra investering och man kan alltid låtsas att jordnöten är en gelénapp, maraboubit eller kanske en Ahlgrens bil. Min position just nu är i den lilla byn Kabin Buri, Thailand. Blev väldigt förvånad  över att hitta ett guesthouse här faktiskt, ännu mer ett med fungerande wifi. Byn ligger iallafall någonstans mitt mellan Bangkok och den kambodjanska gränsstaden Poi Pet. För två dagar sedan vaknade jag upp i Bangkok, tittade på mitt pass och insåg att mitt visum gick ut tre dagar senare. 240 km på två dagar till gränsen.. Skulle jag klara det? Det vet jag inte än, men cyklade halva distansen idag och förhoppningsvis klarar jag av samma tempo imorgon. Måste erkänna att det är jobbigt efter en galen paus i Bangkok, men jag klarar det.


I väntan på mitt borttappade kreditkort fastnade jag alltså i huvudstaden. Istället för one night in Bangkok blev det 17. Men det var sjukligt kul och världen var verkligen mitt ostron. Fick uppleva epicentret av nyåret och vattenfestivalen Songkran. I Bangkok betyder det att alla 17 miljoner människor i staden tar sin vattenpistol, svämmar över gatorna och festar hårdare än Joel Knape och Rickard Karlsson på meth. Ett bevis på hur hårt det partades är dödssiffran, drygt 200 personer avled i festrelaterade skador. En kväll med gubbarna förtidspension på Safir i Jonsered helt enkelt. Jag försökte hänga på, men min kaliber är några millimeter mindre än Thai:arnas. Med den utbredda alkoholismen landet lider av är det faktiskt inte så konstigt. Sista dagen vaknade jag upp i någon annans kläder i ett poolhus drygt en timma bort från Bangkok utan större minne hur jag kom dit, men den historien får ni höra någon annan gång.


Har även bott på ett fantastiskt hostel som jag rekommenderar till alla som besöker Bangkok. Skit i förjävliga Khao San Road och ratta in koordinaterna mot Sukhumvit 23 där du hittar Bodega Bangkok. Driven av tre sköna Amerikanska bröder med törst för att visa sina bästa sidor mot kunderna är det en av de absolut bästa hostels jag har bott på under resan. Om ni drar dit så finns det ett minnesmärke av mig kvar där..

Bangkok Bodega! Kom ihåg det!


Jag har också gjort en lite smått löjlig film, men ville visa hur det såg ut på stan under Songkran (även om jag nästan bara lyckades samla in filmmaterial från de sämsta festgatorna) och slutet måste vara precis innan jag somnade i poolhuset.


Återigen Glad Påsk och önska mig lycka till med cyklingen imorgon!


21 april 2014.

Eeeh. Jag klarade det inte.. Internet var för dåligt för att lägga upp inlägget för tre dagar sedan, här kommer lite extramaterial. Cyklade alltså med tron om att jag skulle hinna över, MEN det blev för varmt och hade inte hört de vackraste sakerna om gränsstaden Poi Pet. Ett "no mans land" där man checkar ut ur Thailand/Kambodja och har casinon, kriminalitet, horhus och scammers innan man checkar in igen. Inga regler alltså. Jag har tänkt att kanske starta en stat där, ett arbetarparadis och politisk utopi. Ett nytt Jonsered. Den enda och viktigaste regeln skall vara att vi endast accepterar immigranter av femte-  eller uppåt generationens Jonseredare. Det betyder ju i och för sig att jag inte skulle vara accepterad, men det är jag som är ledaren och kommer att bygga Tobjörn Nilsson hållande motorsågs-statyn.


Jag hann iallafall inte över, men imorse korsades gränsen. Lyckades ta mig igenom utan att betala några mutor eller överpris. Tydligen är det någon slags superprestation då mitt visum gick ut igår.

Det var en lättnad att vara ute ur Thailand. Man märker direkt att Kambodja är mycket fattigare än Thailand. Men som vad jag har insett på resan gäller ju regeln: Lite pengar=mycket kärlek. Direkt fick jag all den glädje och sociala viljan som saknades i Thailand. Små barn jagade glatt mig efter mig, varenda person vinkade och så fort jag stannade var det någon som vill hjälpa mig. En dag i Kambodja, men jag gillar det!


En intressant företeelse som jag har lagt märke till på resan är att folk i generellt faktiskt är gladare och trevligare i de fattigare än i de mer utvecklade områdena. Borde ju vara tvärt om. Antar att de kanske är mer beroende av att hjälpa varandra och känner större solidaritet mot världen. De har ju knappast råd med att bete sig eller tycka att de är bättre än andra människor. Vi sjävla är individualister. Behöver inte bara överleva, utan lever för att sträva efter lycka i framgång. Kanske där problemet ligger. Nu är det ju inte så att Kambodjanska befolkningen svälter och jag generaliserar som fan, men jag tycker det är fint iallafall. Vi borde kolla på deras enkla, glada leenden med avund, lära oss av det och försöka uppskatta det vi har.

Imorgon Angkor Wat!


/Kalle


ps. följ instagram: flyktfrancharter


comments powered by Disqus